Om boken: år / Den rumänska språkläraren, dotter till landsbygdsprästen Domnishor Gala, gick viktigt mellan skrivborden, hon strök lätt över pekaren med sin beniga långa fingrar. Den gnistrande blicken från hennes stora plommonögon kröp över pojkens beskurna huvuden och bildade levande vågor av hukande elever. Den skramlande vårtan fungerade som den säkraste indikatorn på hennes närmande ilska. Nu hängde vårtan lugnt. Efter att ha kommit fram till fönstret vände domnishoran sig vackert om och lyfte upp eleverna på det sista skrivbordet.